När Julija hade migrän förut plöjde vi igenom SVT på lugna och mysiga program. Kan tipsa om några fler i slutet av inlägget men det bästa var den här dokumentären om Hans Arnold. Så här kommer ett blogginlägg baserat på den, och så ska det handla lite om Ivar Arosenius också förstås. Och Carl Larsson.
Precis som Ivar Arosenius älskade Hans Arnold nämligen kvinnokroppen och att avbilda den. Det är svårt att veta vad man ska tycka om det (eller nej jag tycker ju om det men jag försöker vara nyanserad)! Men han är kanske lite gubbsjuk, han berättar skrockande om hur han som pojke spionerade under kvinnors kjolar och man kan ju fråga sig varför det är så många fler nakna kvinnor än män i hans konst.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att Hans Arnold verkar så himla SYMPATISK. Även innan jag såg dokumentären, dvs innan jag visste att han var så fin och bra på alla vis, så kände jag en väldigt stark värme för hans nakenteckningar. De är ju fina!!!! Som lesbisk håller jag ju också med om att kvinnokroppen är bäst. Min teori är att han (precis som Ivar!) älskade kvinnor så djupt och innerligt att det liksom skiner igenom i hans konst så att istället för att känna obehag känner man bara sinnlig glädje... eller något! Man kan kanske jämföra med Carl Larsson, som ju målade riktigt propra påklädda kvinnor men själv var en tråkig och misogyn hustyrann.
Möjligen en orättvis jämförelse men rätt kul är att läsa Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikons artiklar över Karin Larsson och Vera Nordin (Hans Arnolds fru). Karin Larsson var som bekant konstnär och träffade Carl Larsson i konstnärskolonin Grez-sur-Loing. Men de flyttade hem till Sverige och:
"Karin Larssons livssituation gav allt mindre utrymme för att vidareutveckla sig inom måleriet. Två barn hade redan kommit till världen – det skulle komma att bli sju. Som ung mor med konstnärliga ambitioner kom hemmet i Sundborn alltmer att bli Karin Larssons målarduk. Penseln byttes mot nål och tråd, färgpaletten mot yllegarn och silke."
Till skillnad från Carl älskade ju Hans Arnold både kvinnor och sin fru. Vera Nordin var författare, grafiker – och feministernas feminist! Mellan 1978–1982 var hon nämligen chefredaktör för tidskriften Hertha :O. Såhär beskrivs deras liv 1956 i SKBL:
"Nu flyttade familjen in i Hässelby familjehotell, ett kollektivhus med skola och förskola, gemensamma fritidsutrymmen, bastu och en stor restaurang med vinterträdgård. Vera Nordin förespråkade denna form av boende för arbetande småbarnsföräldrar och skattade sig lycklig som slapp handla och laga mat och kunde bjuda sina gäster till festvåningen."
Nu tänker ni: ååå men Linda det var ju en annan TID!!! och ja så var det väl men jag vill också ta upp själva TEKNIKEN. I dokumentären visar Hans Arnold hur han utarbetat en speciell teknik för att färglägga illustrationer med sprayfärg – för effektivitetens skull. Även Ivar Arosenius var snabb – han drevs ju av dödsångest eftersom han hade blödarsjuka och målade därför nästan bara i akvarell, han ville hinna med så mycket som möjligt ;_;
Jag kan iaf tänka mig att det är lättare att vara gift med någon som lägger normalt med tid på sin konst
också att det kan handla om TEKNIKEN.
barn
I dokumentären berättar Hans Arnold skrockande om hur han som pojke var så besatt av att se nakna kvinnor att han satt under broar för att få se in under flickors kjolar. Och så får man ju inte göra, hemskt ju? Men men samtidigt är det något så himla sympatiskt med honom.
och jag tycker det är svårt
Hans Arnold tecknade ju (precis som Ivar Arosenius!) gärna nakna kvinnor och jag får verkligen intrycket att han genuint älskade och beundrade kvinnokroppen på ett sätt som känns lite ovanligt. På många sätt var han kanske bara en vanlig gubbe. I dokumentären berättar han om hur han som pojke var besatt av att få se nakna människor, särskilt kvinnor. Bland annat brukade han sitta under broar och titta upp genom springorna under flickors kjolar – något som ju spontant känns "fel" men när Hans Arnold berättar det kan man liksom inte klandra honom! Varför känns det så?
I dokumentären får man också lära sig att han ända sedan barnsben älskat kvinnokroppen – som "litet monster" satt han under broar för att han hoppades få se upp under flickors kjolar när de gick över honom. Han borrade också ett hål genom väggen för att få se hembiträdet byta om!
| Äldre inlägget |
