Nu har vi sett Bram Stoker's Dracula (1992). Min känsla är att boken (oväntat??) var mindre misogyn? Men det var länge sen jag läste den. Vi tyckte om det snygga. Inte så mycket om resten.
En mer ordentlig tanke om filmen: Det känns som att vampyrer ofta antingen representerar Syndigt/farligt sex/passion, som i Dracula (boken) där det definitivt är negativt att sexiga vampyrer försöker förföra Jonathan (även om det ger en sexig nerv vilket förstås är positivt). ELLER så representerar de olycklig/odödlig/evig romantik, som i Twilight t.ex.
I den här filmen körde de på båda koncepten och det borde ju inte nödvändigtvis behöva krocka MEN när Dracula i ena scenen förför/våldtar och i nästa scen är en tragisk "star-crossed lover" känns det såhär: ???????? Vi fattade ingenting. Vi hörde inte så bra vad de sa heller i ärlighetens namn så det kan ha påverkat vårt omdöme. Jag minns också flera scener i boken som extremt läskiga, som när Jonathan går ner i slottets källare och ser Dracula sova i sin kista. Eller när de ska döda vampyr-Lucy. Men de scenerna bara.... kom flytande..... och hände. Vilket man kanske får acceptera i en främst snygg film men om det var en främst snygg film förstår jag inte varför Dracula ens behövde vara kär?
Ett STORT plus dock för scenen med en karta där streck ritades för att visa hur hjältarna jagade Dracula över Europa.
NÄSTA gång ska vi kanske se Fangs. Hej så länge.
2023-09-27
| Äldre inlägget |
